Måste det verkligen vara äkta päls?
I en paragraf i djurskyddslagen står det "... att djur som föds upp för pälsproduktion ska hållas och skötas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt och så att det främjar deras hälsa." Men då kan man fråga sig hur naturligt är det verkligen för dessa djur att hållas instänga i nätburar med ont om plats, när dessa djur i det vilda lever på väldigt stora ytor. Och hur naturligt kan det vara för en chinchilla att sitta instängd i en bur i kalla Sverige när den normalt sett lever uppe ibland bergen i Sydamerika.
Att djuren inte kan ge utlopp för sina naturliga beteenden gör att de utvecklar andra felaktiga beteenden istället, så kallade stereotypa beteenden. Det händer att rävar ibland börjar bita av sin egen päls, de kan tugga på andra rävar och i vissa fall har till och med rävhonorna ätit upp sina egna valpar. Dessa beteenden är verkligen inte normala!
Vi kan ju trösta oss med att pälsindustrin är en industri som börjar bli utdöende i de flesta länder. Många europeiska länder har insett att pälsproduktionen är grym och har i flera fall förbjudit det helt eller till stor del.
Länder som har förbjudit pälsfarmning helt är bl.a. England, Wales, Skottland, Nordirland och Österrike. I Italien får minkar hållas i fångenskap om de har mycket stora ytor att röra sig på, vattenbad och berikad miljö. De nya kraven har då gjort att de flesta farmarna har lagts ner.
I Nederländerna är räv- och chinchillafarmning förbjudet sen år 2008.
I Sverige är det fortfarande tillåtet, men EU:s medlemsländer enades den 11 december 2007 om att införa ett förbud mot att inneha päls från hund och katt för försäljning, import och export. Förbundet kommer att tillträda från år 2009.
Sverige importerar päls från Kina för ca 800 miljoner kr varje år, och det är då inte ovanligt att det kommer in hund och kattpäls, fast under andra namn. Men är det inte lite konstigt att Sverige exporterar mestadels av pälsen som produceras här, och att butikerna sedan ska behöva importera annan päls?
